Stads-liv (och död…?)

*

Stockholms skyline är låg och därmed unik. Eller i alla fall tillräckligt ovanlig och attraktiv för att den enligt vissa ska bevaras, precis som den är. Därför ska dess karaktär inte ändras. Men vad står den låga silhuetten för? Vad manifesterar den? Vad är det man egentligen vill bevara?

På den postiva sidan kan nämnas småskaligheten. Harmonin med det omkringliggande landskapet. Staden bryter liksom inte av mot omgivningen. Silhuettens variationslöshet signalerar trygghet. Inga hastiga förändringar kan förväntas. Med sina gamla kyrktorn signalerar den en stabil förankring med det förflutna, en kontinuitet. I denna stad tuffar livet liksom på utan större överraskningar.

Naturligtvis har alla dessa kvalitéer sina förtjänster, i större eller mindre utsträckning. Men varför ska just dessa kvalitéer vara de allenarådande och saliggörande? Och måste de automatiskt gå förlorade om paletten utökas med några nya nyanser? Naturligtvis inte.

Som i alla andra sammanhang finns risk för överdosering. För mycket lugn. För mycket trygghet. För mycket dåtid och för lite nutid och framtid. Och då kan ovanstående kvalitéer ses med andra ögon. Att staden känns feg och ospännande. Att den inte när drömmen om något större, bättre, vackrare. Inte något om människans förmåga att lyfta sig över sig själv. Bara ett slags liknöjt tillstånd.

*

*

Det är som om Stockholm bara ska kunna tillfredställa ett slags kynne. Som om allt och alla ska gjutas i samma form. Det känns kvävande.

Inte sedan Globen byggdes har det uppförts någon byggnad som på allvar tillfört något nytt vare sig till stadens silhuett eller till bilden av Stockholm i stort. Det var för 2 decennier sedan. När ska 2000-talet sätta sin prägel på staden? Eller har stadens karaktär och dess innevånare inte förändrats de senaste 20 åren? Därför denna fullkomliga stiltje i utvecklingen, denna museala ”skansifiering”? Eller är motståndet mot förändring i stadsbilden helt enkelt starkare än de som vill se något nytt? Kanske en generationsfråga helt enkelt?

Hur som helst längtar jag enormt efter variation. På höjden, på bredden och i färg och form. I detaljer, utsmyckning, teknik, i material och funktion. I utformningen av gaturummet, parkerna och torgen. I allt. Fast med känsla och finess, tack!

Något oväntat, oförutsett när man viker runt ett hörn är välgörande. Byggnader som inspirerar. Eller bara får en att bli glad och dra på mungiporna. Eller varför inte rynka på näsan eller rent av förskräckas? Allt detta ger energi.

Det är på tiden att vi i vår tid också tillför något till stadens skyline, precis som man alltid har gjort genom tiderna. Fram tills nu i alla fall.

Eller ska decennierna kring millenieskiftet gå obemärkta förbi. Vad säger det om oss och vår tid i så fall?

*

*

Uppdatering: DN skriver här, här och här på temat.

Uppdatering 2: DN skriver intressant här.

(Klicka på bilderna för större format. Bilderna kommer från iStock och jag står för utformning och montage. Tel Aviv: © Moti Meiri, New York: © Erick Todd, Stockholm: © Sergge, Grafik: © Danny Kusters. )

Annonser

~ av Pawel på november 16, 2010.

4 svar to “Stads-liv (och död…?)”

  1. Inte om detta, men kanske av intresse:
    http://ohmansmatovin.wordpress.com/2010/12/26/carl-butler-epilog/

  2. Att bygga något bara för att sätta accenter känns ganska dödfött. Lyckligtvis finns det ju andra skäl att bygga. Det finns ett stort efterfrågetryck på centrala lägen att tillgodose. Och istället för att då försöka tränga in ännu fler i den alltför lilla innerstan så kan man ju göra denna större. Och samtidigt passa på att skapa några nya centra, bland annat med hjälp av riktigt hög koncentration just där: Liljeholmen, Gullmarsplan, Tomteboda, Henriksdal.

    Så blir accenterna dessutom något mer än bara accenter.

  3. Att bygga märkesbyggnader är naturligtvis inget självändamål och de behöver absolut inte placeras just i centrum. Men precis som att märkesbyggnader säger oss något om platsen/staden/samhället där de uppförs så är avsaknaden av märkesbyggnader också talande.

  4. […] Stads-liv och död. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: