What’s up Warszaw!?

Det är alltid intressant att se hur det ser ut i andra städer. Extra intressant om de dessutom är jämförbara med Stockholm. Warszawa är just en sådan stad. Huvudstad i ett grannland och med bara något större invånarantal än Stockholm. Sedan kommunismens fall för drygt 20 år sedan genomgår staden en snabb omvandling och modernisering. Naturligtvis både på gott och ont, men mest på gott om man pratar med folk och tittar själv. Enskilda byggnader kan alltid diskuteras, men är det något som man definitivt blir avundsjuk  på är den energi som präglar staden och byggandet. Här finns en framåtanda och lust till förnyelse och förändring. Precis sådant som Stockholm helt har tappat de senaste 20 åren. I Stockholm råder ängslighet, beslutsångest och visionslöshet. Allt tycks handla om bevarande och inget om utveckling och nytänkande. Så lite inspiration kan vara bra. Mitt besök i Warszawa, som är min födelsestad, var väldigt kort. Jag gör inga som helst anspråk på att ge en heltäckande bild, men jag hoppas det väcker lite nyfikenhet hos er som läser här! Både vad gäller den nya och gamla arkitekturen, som jag också ska ge några små smakprov på. Vi börjar i den förort som jag bodde i under besöket och som heter Ursynow. Kan tänka mig den är jämförbar med Solna.

(Klicka på bilderna för större format.)

 En av huvudgatorna kantad med nybyggda kvarter.

 Ett hus från samma gata. Jämfört med nybyggda hus av samma typ här i Stockholm så tyckte jag husen kändes lite roligare, med generellt större grad av oregelbundenhet och detaljer i fasaderna.

Här en annan realtivt vanlig typ av nybygge. Större huskroppar för att vara nya bostadshus än vad som är brukligt i Stockholm . Inte världens roligaste hus, men ganska okey på det stora hela.

 Vad som däremot var deprimerande var denna typ av väldigt vanliga så kallade ”block-hus”, som uppfördes under kommunist-eran i parti och minut. Alltid gråa och alltid dåligt underhållna. Nuförtiden är de flesta renoverade och i väldigt många fall, kanske de flesta, även ommålade i någon trevlig färg.

Här kan man se att där nyanläggning har skett så har man satsat på rejäla cykelbanor, separerade från biltrafiken. Till vänster i bild syns ett typiskt exempel på renoverade och målade gamla ”block-hus”.

Nu över till stadens centrum. Mitt i stan står Kulturpalaset. Jättebyggnaden är en ”vänskaps”-gåva från den gode Stalin. Huset är c:a 230 meter högt och bara basen på det är gigantisk. Det framgår inte på min bild, men klicka gärna på länken här för att få ett grepp om proportionerna. Många hyser en hat-kärlek till denna så dominerande symbol för kommunisttiden. En del ville riva den efter kommunismens fall, men byggnaden fick stå kvar. I stället  tycks strategin blivit att bygga andra höga hus i Kulturpalatsets omgivning och på de sättet förta dess dominans. Detta tycker jag man lyckats med och nog vore det synd att riva en så karaktäristisk och historisk byggnad. Huset har faktiskt levt upp till sitt namn genom åren och hyst just kultur av olika slag. Idag finns det bl.a muséer, simbassäng, dansskola, bibliotek, bokaffär, konferensanläggning och en stor multi-biograf i huset. Och här en historia som belyser vad Warszawa-borna själva tyckte om huset:

En turist kommer till Warszawa. Han går fram till en man på gatan och säger ”Ursäkta min herrre, jag har endast några timmar på mig här i Warszawa och hinner bara med en enda sevärdhet. Vilken bör jag se?”  Mannen svarar ” I så fall måste du absolut åka upp i toppen på Kulturpalatset.”  Turisten undrar ” Är det för att utsikten är så fin?”. Mannen svara ”Nej min herre, det är enda platsen i stan där man INTE ser Kulturpalatset.”. 🙂

 Till höger syns ena hörnet på Kulturpalatset och här kan man se en del av den nybyggnation som gjorts i närheten.

Vid Centralstationen ligger detta Marriot-hotell, som lyste väldigt tjusigt på kvällen. Har tyvärr ingen bild på det….

 Här lite gamalt och nytt i en härlig blandning.

 Och lite fler skyskrapor, som var helt okey. Just i dessa kvarter ska en ny skyskrapa med lyxlägenheter byggas. Den är ritad av den världsberömde arkitekten Daniel Libeskind, som är polsk jude, men verksam i USA dit han emigrerat. Klicka här för att se hur den nya, spännande byggnaden ska se ut.

 Nu lite av det gamla Warszawa. Här slottet och gamla stan. På pelaren står Sigismund, som var kung över Sverige och Polen på 1500-talet. Warszawa drabbades extremt hårt av nazisternas framfart. Utöver den allmänna förstörelse kriget innebar så jämnade tyskarna systematiskt stora delar av staden bokstavligen med marken. Detta som hämnd för resningen i Warszawa-ghettot samt Warszawa-bornas resning mot ockupationen i slutet av kriget. Så alla gamla byggnader i centrum, som t.ex slottet och Gamla Stan, är alltså återuppbyggda efter kriget. Enorm möda har lagts ner på att återskapa staden exakt så som den såg ut före kriget.

 Här en del av det stora torget mitt i Gamla Stan.

En av de fina parkerna i Warszawa. Här jag gick jag med min morfar på söndagspromenader som liten pojke. Märklig känsla att besöka platsen 40 år senare, med sina egna barn dessutom!

 Nu tillbaka till det nya Warszawa. Här en rejält påkostad galleria, inte långt från Kulturpalatset. Inte för att gallerior är så kul i allmänhet, men det var en ovanligt fin sådan.

 Det enorma böljande glastaket.

En interiör.(Bilden i huvudet på bloggen är ett utsnitt ur denna bild.)

Och här ett fräckt höghus ovanpå gallerian.

 Så här ser det ut i multi-biografen som också ryms i gallerian.

 Slutligen några blandade nybyggen jag svischade förbi. Här det nya Tv-huset. Omdiskuterat och kanske inte så där jättelyckat, men tråkigt är det inte… Tornet till vänster kallas lite elakt ”Babels Torn” i folkmun p.g.a att många menar att det bara är ett svindyrt och onödigt skrytbygge.

Här en byggnad med lyxlägenheter med pool på taket.

 En av många nya kontorsbyggnader.

 Här två nya exklusiva lägenhetshus i den fashionabla delen av stan. Fin variation i stil.

 Snyggt huvudkontor.

 Slutligen ytterligare ett nytt kontorshus.

Ja, det var det hela. Och som sagt, det finns mycket mer att se än detta.

Annonser

~ av Pawel på april 26, 2011.

8 svar to “What’s up Warszaw!?”

  1. Tack för denna hyllning till Warszawa. Tänk att Stockholms förorter är fulla av dessa ”blockhus” (polska: bloki).

  2. My pleasure!

    Ja, visst är likheten slående. Skillnaden var väl att i Sverige hade man råd att inte låta husen förfalla allt för mycket och en skvätt färg kunde man också kosta på sig.
    Jag minns en jättehäftig utställning som gjordes på 90-talet här i Stockholm. En fotograf hade tagit fram en massa gamla vykort på bostadshus i DDR och gjort fotografiska kopior av dom. Dessa blandade han med bilder tagna i samma stil på förorter i Stockholm, utan att ange vilka bilder som var tagna var!
    Hu….
    Tyvärr minns jag varken fotografens namn eller var jag såg utställningen.

  3. Fina bilder!
    Nya TV-huset är min favorit.

  4. Tack Jörgen!

    Vet inte riktigt vad jag tycker om TV-huset.
    Det är hur som helst ingen byggnad man står likgiltig inför.
    Och bara det räcker långt!

  5. Besökte Warszawa för drygt 20 år sen och tyckte det var så l-å-n-g-t till allt. Med undantag för den lite trevligare stadsdelen öster om floden tycktes det vara mil mellan vartenda hus. Så det finns mycket plats att bygga på.

  6. @Jan Wilkund

    Din iakttagelse stämmer än i dag, även om det säkert har fyllts på rätt rejält sen ditt besök.
    Detta var faktiskt inget jag tänkte på när jag var där, men när du nu satte fingret på det så instämmer jag helt.

    //Pawel

  7. Jösses amalia, Warszawa ser ju ut att ha en riktig ”storstadskänsla”, något jag personligen sällan får av Stockholm när jag är på besök. Stockholm känns lite mer som Belgrad, en lite mindre och rätt gemytlig stad. Dock så är Belgradborna extremt laid-back jämfört med stockholmarna, vilket ger Belgrad många plus i kanten 🙂

  8. @Curtius

    Ja, det finns storstadskänsla i Warszawa. Jag gissar att det bl.a beror på följande orsaker: Det bor några hundra tusen innevånare fler än i Stockholm. Sämre kollektivtrafik (1 tunnelbanelinje) i kombination med en exploderande bilism efter kommunismens fall innebär mer ”tryck” i trafiken. Det ger ”puls” åt stadsbilden, men knappast önskvärt. Inte minst när man talar med bilburna warszawabor. Frustrationen över trafiksituationen är mycket stor. Slutligen tror jag att landet efter kommunismens fall fortfarande befinner sig i ett slags befrielsens rus. Även om det finns massor med allvarliga problem i samhället så rör sig landet på det stora hela framåt med kraft och energi. Det känns i luften att man ska ta igen 40 förlorade år. Misstänker det fenomenet finns i flera f.d öststater.

    Har aldrig varit i Belgrad, men jag förstår vad du menar. Dock tycker jag att Stockholm de senaste 5 åren bytt karaktär från stor småstad till liten storstad, som någon träffsäkert beskrev det. Sen finns definitivt mycket kvar här att önska vad gäller storstadskänsla, men det rör sig åtminstone åt rätt håll så smått. Stockholm har ju växt med c.a 300.000 innevånare de senaste 10 åren och trenden håller i sig. Härligt 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: