Bild-likt talat – Jesus vs. Hamilton.

•januari 17, 2012 • 7 kommentarer

Det var en gång en profet och en agent. Bägge på uppdrag. En i Guds intresse och en i Nationens. Bägge ska rädda folk. Ge trygghet. Bägge snygga, superretuscherade och über-broomade. Bägge avbildade i samma slags modeljus. Samma kyliga yta. Den ene något mer lössläppt, bohemisk. Den andre stram och tillknäppt. Precis som typsnitten. Samma knivskarpa blick. Samma allvar. Symmetriska och stabila.

Varför så likt?

Varför modevärldens bildspråk i berättelser om religion respektive våld?

Effektiv marknadsföring eller bildspråklig tondövhet?

*

*

Kanske helt enkelt för att det är läsarna av tidningen KING som är målgruppen?

Hårlängden lite mitt emellan. Också putsad och fin, men med lite stubb. Stajlad frissa, men inte helt perfekt. Snyggt klädd, men har lättat på slipsen. Och naturligtvis fotograferade i samma modeljus.

Nog vilar det något visuellt torftigt över det hela…..

*

UPPDATERING: 2012-04-12.

I dagens DN rapporteras det om hur man i Norge valt att skildra massmördaren Breiviks försvarsadvokater. Bildspråklig tondövhet är bara förnamnet.

Stackars advokater som antagligen tror att dom är goda händer. Det är dom inte. Istället är det någon bildmässigt illiterat fotograf som tycker de glassiga magasinens och modevärldens bildspråk är lämpligt!

Att Hamilton och Jesus framställs som superpolerade modeller på affischer i reklamsyfte är torftigt och sömnigt, men harmlöst.

Att göra samma sak med livs levande personer, som ska hantera konsekvenserna av en ohygglig tragedi, är osmakligt.


Enkät till och jag kräks!

•september 27, 2011 • 9 kommentarer

Till morgonstidningarnas arsenal av metoder för att så billigt som möjligt fylla ut sina sidor kan en ny metod läggas:  Bildenkäten.

Jag har tidigare på bloggen uppmärksammat andra billiga utfyllnadsmetoder: Dubbelpublicering och nonsensbilder.

Tidigare var bildenkäter en lågstatusgrej. I kvällstidningar förekom enkäter i blygsam skala. Tror Aftonbladet hade en stående, daglig enkät som hette nåt i stil med ”Fem på stan”. Den betraktades som lite fåning. Det var ingen riktig journalistik. Det var ju bara lite folk på gatan som fick tala om vad de tyckte om något. Irrelevant och ett slöseri med utrymme och tid helt enkelt.

De få gånger jag själv fick ta bilder till någon liten enkät så kändes det lite pinsamt. Inget man skröt med direkt. Jag undrar hur fotograferna idag ser på detta?

Men nu lever vi ju i dokusåpornas tid. I vår era av allmänt tyckande, i alla ämnen och sammanhang, så tycks enkäten fått ett nytt liv. Och i kombination med dagspressens kostnadsjakt, och därmed flykt från kvalitetsjournalistiken, duger de gott till att blåsas upp stort tydligen.

Alla bildenkäter är inte meningslösa, som jag kommer visa nedan. Men den plats många enkäter får ta, med tanke på innehållet, är riktigt bedrövligt och pinsamt.

Alla nedanstående exempel kommer från de senaste veckornas DN (de flesta) och SvD.

(Klicka på bilderna för större version)

Här ett typexempel på alldeles för stora bilder till enkäten. Om man nu ska ha en enkät överhuvudtaget i denna fråga.

*


Samma invändning som ovan. Helt omotiverat stora bilder. Och ett tveksamt enkät-ämne.

Michael Lundberg 52 år, håller ”halvhyfsad” koll på sin pension. Jaha.

Vad är tänkt att jag ska göra med den informationen?

*


Här en enkät som funkar. Maud Olofsson ska avgå och en rad kollegers åsikter om henne presenteras, med små bilder.

*

Vad tänker ”mannen på gatan” om att panta aluminiumburkar?

Hmmm……? Äntligen får jag svaret! Tack DN.

*

Allt färre barn använder cykelhjälm. Jag vet! Vi frågar några barn, med hjälm förstås, vad dom tycker.

De är ju så rara.

*

Stadsbussar som inte kan ta barnvagnar! Vad kan de som har barnvagn tänkas ha för åsikter om detta……???

Sveriges största morgontidningen har lagt ner tid och resurser och kan stolt presentera resultatet!

*

Polisen åker inte på många larm. Bra och viktig rapportering.


Och så får ”mannen på gatan” tycka till, vad det nu tillför saken.

*


Så här glada blir tjejer när de får tycka till om GPS-teknik på dagis.

*

Kulturpersoner uttalar sig i en kulturfråga. Fine.

Men det känns som att bilderna på dem kändes viktigare att publicera än vad dom tycker..

*

The motherload!

Tyck till om bussarna och få en kvartssidesbild i Sveriges största morgontidning.

*

Kändismingelenkät från Bokmässan. Antar den kan vara lite småintressant för de som gillar ämnet.

Bra, små bilder kompakt redigerat.

 *

Experter i ekonomi i en ekonomifråga. Eventuellt meningsfullt, men återigen är proportionerna i publiceringen problematiska.

Enkäter är light-journalistik. Hur mycket plats förtjänar den egentligen?

*

Ett exempel där det funkar bra. Angeläget ämne som berör i princip alla.

Ger en känsla av historiegemenskap i en svår situation.

*

Också ett fungerande exempel. Kolleger som uttalar sig. Presenterat på ett balanserat sätt.

*

Två rader per person i en djup moralfråga. Dessutom en jättebild på ännu en tyckare strax under de små bilderna.

Billigt, snabbt och rätt meningslöst.

*

Samma här. Här tycker experten, alias ”mannen/kvinnan på gatan” till igen.

Inklusive den stora bilden t.v kan man undra hur mycket kvalitetsjournalistik i ämnet hade kunnat publiceras istället?

*

En bra bildenkät! Här handlar det om mode. H&M expanderar i Asien. Och då kan det vara kul att se lite hur de potentiella kunderna klär sig där.

*

Allt för ofta känns det som att det är så här redaktionerna ser på oss läsare.

Så jag låter denna huvudlösa bildsättning bli en sammanfattning av det nya bildenkät-fenomenet.

***

UPPDATERING, 2011-09-28.

Dagen efter att jag publicerade detta inlägg bjöd DN på en riktig maffig enkät, som jag inte vill undanhålla er, mina läsare.

SvD kontrade samma dag med 2 mindre, stramare enkäter.

Kvinnan på den stort uppslagna bilden handlar inte mindre p.g.a krisen. Så nu vet vi det.

*

Fyra relationer och en liten journalistik-begravning?

*

 I den takt som det publiceras enkäter så kommer snart även du, min käre läsare, att bli tillfrågad om något.

Hoppas du får ett helt uppslag då!

***

”Lost in transportation” – en liten hyllning till Slussen.

•juni 14, 2011 • 5 kommentarer

Kära, gamla Slussen.

En särskild sak har alltid fascinerat mig med Dig under de dryga 20 år jag bott i Stockholm. Nämligen det faktum att Du är den enda plats i staden som jag fortfarande kan gå eller köra rejält vilse i. Efter 2 decennier. Och jag älskar Dig för det!

*

Ni vet – helt plötsligt kommer man körandes mot Slussen. Från ett håll man inte brukar…. Då inser man att man inte har en aaaaning om hur man ska köra för att komma rätt. Slussen närmar sig. Obönhörligt. Febrilt försöker man tänka ut färdvägen men plötsligt är det försent…man uppslukas av Slussens obändliga trafikmaskineri. Utan nåd. Det är bara att ge upp. Låta sig sig föras igenom och helt enkelt hoppas att man blir utspottad i rätt riktning. För blir man inte det så ligger man pyrt till. Då måste man vända tillbaka. Och riskera att man att råkar ut för samma sak igen…

Jag tycker det är viktigt med en plats i stan som man inte har full kontroll över. Det är nyttigt att vara lite vilse ibland. Oftast susar man fram i sitt minut-schema, helt utan marginaler. Och oftast funkar det bra. Men då står Slussen där som en enda stor tillnyktringsmaskin: Du ska inte tro du har koll på allt min vän! Det är inte nyttigt för dig. Här – en dos oordning och förlorad tid.

Nu ska Slussen byggas om (har jag hört ryktas i alla fall…). När jag betraktar det senaste slutgiltiga förslaget så ser det illavarslande rationellt och effektivt ut. För många raka linjer för min smak. Det andas oroväckande mycket ordning och översiktlighet. Men, som bloggens namn antyder, är mina farhågor enbart grundade på en okulär besiktning av bilder och modeller. Så jag kan ju ha fel.

Hur som helst hoppas jag innerligt att den nya Slussen ska behålla åtminstone något av den gamla Slussens mystik. Att Slussen inte ska bli en död, dissekerad kropp där varenda organ och funktion har blottlagts. Där allt är skyltat, märkt och redovisat. För att reducera eventuell ovisshet till ett minimum. Allt för att så få sekunder som möjligt ska gå förlorade.

Så, utan risk för att få nedfallande betongbitar i skallen. Och helt befriat från piss-lukt, spyor, avgaser samt duvskit bjuder jag här på en promenad genom Slussen. En tribut-promenad. Enjoy!

(Klicka på bilderna för större format).

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*  *  *

That’s all folks!

*

Uppdatering 2011-06-16.

Debattartikel i DN om fortsatt utredning av Slussen.

Uppdatering 2011-06-20.

SvD: Splittrat om nya Slussen

Uppdatering 2011-08-25.

DN: Dags för utredning – igen!?

What’s up Warszaw!?

•april 26, 2011 • 8 kommentarer

Det är alltid intressant att se hur det ser ut i andra städer. Extra intressant om de dessutom är jämförbara med Stockholm. Warszawa är just en sådan stad. Huvudstad i ett grannland och med bara något större invånarantal än Stockholm. Sedan kommunismens fall för drygt 20 år sedan genomgår staden en snabb omvandling och modernisering. Naturligtvis både på gott och ont, men mest på gott om man pratar med folk och tittar själv. Enskilda byggnader kan alltid diskuteras, men är det något som man definitivt blir avundsjuk  på är den energi som präglar staden och byggandet. Här finns en framåtanda och lust till förnyelse och förändring. Precis sådant som Stockholm helt har tappat de senaste 20 åren. I Stockholm råder ängslighet, beslutsångest och visionslöshet. Allt tycks handla om bevarande och inget om utveckling och nytänkande. Så lite inspiration kan vara bra. Mitt besök i Warszawa, som är min födelsestad, var väldigt kort. Jag gör inga som helst anspråk på att ge en heltäckande bild, men jag hoppas det väcker lite nyfikenhet hos er som läser här! Både vad gäller den nya och gamla arkitekturen, som jag också ska ge några små smakprov på. Vi börjar i den förort som jag bodde i under besöket och som heter Ursynow. Kan tänka mig den är jämförbar med Solna.

(Klicka på bilderna för större format.)

 En av huvudgatorna kantad med nybyggda kvarter.

 Ett hus från samma gata. Jämfört med nybyggda hus av samma typ här i Stockholm så tyckte jag husen kändes lite roligare, med generellt större grad av oregelbundenhet och detaljer i fasaderna.

Här en annan realtivt vanlig typ av nybygge. Större huskroppar för att vara nya bostadshus än vad som är brukligt i Stockholm . Inte världens roligaste hus, men ganska okey på det stora hela.

 Vad som däremot var deprimerande var denna typ av väldigt vanliga så kallade ”block-hus”, som uppfördes under kommunist-eran i parti och minut. Alltid gråa och alltid dåligt underhållna. Nuförtiden är de flesta renoverade och i väldigt många fall, kanske de flesta, även ommålade i någon trevlig färg.

Här kan man se att där nyanläggning har skett så har man satsat på rejäla cykelbanor, separerade från biltrafiken. Till vänster i bild syns ett typiskt exempel på renoverade och målade gamla ”block-hus”.

Nu över till stadens centrum. Mitt i stan står Kulturpalaset. Jättebyggnaden är en ”vänskaps”-gåva från den gode Stalin. Huset är c:a 230 meter högt och bara basen på det är gigantisk. Det framgår inte på min bild, men klicka gärna på länken här för att få ett grepp om proportionerna. Många hyser en hat-kärlek till denna så dominerande symbol för kommunisttiden. En del ville riva den efter kommunismens fall, men byggnaden fick stå kvar. I stället  tycks strategin blivit att bygga andra höga hus i Kulturpalatsets omgivning och på de sättet förta dess dominans. Detta tycker jag man lyckats med och nog vore det synd att riva en så karaktäristisk och historisk byggnad. Huset har faktiskt levt upp till sitt namn genom åren och hyst just kultur av olika slag. Idag finns det bl.a muséer, simbassäng, dansskola, bibliotek, bokaffär, konferensanläggning och en stor multi-biograf i huset. Och här en historia som belyser vad Warszawa-borna själva tyckte om huset:

En turist kommer till Warszawa. Han går fram till en man på gatan och säger ”Ursäkta min herrre, jag har endast några timmar på mig här i Warszawa och hinner bara med en enda sevärdhet. Vilken bör jag se?”  Mannen svarar ” I så fall måste du absolut åka upp i toppen på Kulturpalatset.”  Turisten undrar ” Är det för att utsikten är så fin?”. Mannen svara ”Nej min herre, det är enda platsen i stan där man INTE ser Kulturpalatset.”. 🙂

 Till höger syns ena hörnet på Kulturpalatset och här kan man se en del av den nybyggnation som gjorts i närheten.

Vid Centralstationen ligger detta Marriot-hotell, som lyste väldigt tjusigt på kvällen. Har tyvärr ingen bild på det….

 Här lite gamalt och nytt i en härlig blandning.

 Och lite fler skyskrapor, som var helt okey. Just i dessa kvarter ska en ny skyskrapa med lyxlägenheter byggas. Den är ritad av den världsberömde arkitekten Daniel Libeskind, som är polsk jude, men verksam i USA dit han emigrerat. Klicka här för att se hur den nya, spännande byggnaden ska se ut.

 Nu lite av det gamla Warszawa. Här slottet och gamla stan. På pelaren står Sigismund, som var kung över Sverige och Polen på 1500-talet. Warszawa drabbades extremt hårt av nazisternas framfart. Utöver den allmänna förstörelse kriget innebar så jämnade tyskarna systematiskt stora delar av staden bokstavligen med marken. Detta som hämnd för resningen i Warszawa-ghettot samt Warszawa-bornas resning mot ockupationen i slutet av kriget. Så alla gamla byggnader i centrum, som t.ex slottet och Gamla Stan, är alltså återuppbyggda efter kriget. Enorm möda har lagts ner på att återskapa staden exakt så som den såg ut före kriget.

 Här en del av det stora torget mitt i Gamla Stan.

En av de fina parkerna i Warszawa. Här jag gick jag med min morfar på söndagspromenader som liten pojke. Märklig känsla att besöka platsen 40 år senare, med sina egna barn dessutom!

 Nu tillbaka till det nya Warszawa. Här en rejält påkostad galleria, inte långt från Kulturpalatset. Inte för att gallerior är så kul i allmänhet, men det var en ovanligt fin sådan.

 Det enorma böljande glastaket.

En interiör.(Bilden i huvudet på bloggen är ett utsnitt ur denna bild.)

Och här ett fräckt höghus ovanpå gallerian.

 Så här ser det ut i multi-biografen som också ryms i gallerian.

 Slutligen några blandade nybyggen jag svischade förbi. Här det nya Tv-huset. Omdiskuterat och kanske inte så där jättelyckat, men tråkigt är det inte… Tornet till vänster kallas lite elakt ”Babels Torn” i folkmun p.g.a att många menar att det bara är ett svindyrt och onödigt skrytbygge.

Här en byggnad med lyxlägenheter med pool på taket.

 En av många nya kontorsbyggnader.

 Här två nya exklusiva lägenhetshus i den fashionabla delen av stan. Fin variation i stil.

 Snyggt huvudkontor.

 Slutligen ytterligare ett nytt kontorshus.

Ja, det var det hela. Och som sagt, det finns mycket mer att se än detta.

Quiz-dags: Gissa artikeln!

•februari 9, 2011 • 20 kommentarer

I mitt korståg mot det bild-trams som solkar ner mina kära (hur länge till?) morgontidningar är det nu dags för lite gissningslekar!

Denna frågelek är bakvänd – att gissa många rätt är ingen anledning till att känna stolthet. Möjligtvis en anledning att söka jobb som bildredaktör på DN eller SvD. Om du däremot gissar många fel betyder det att du har kvar ditt sunda förnuft.

Begrunda följande exempel och försök sedan luska ut hur snacket på redaktionen gick när dessa publiceringsbeslut fattades. Vad exakt var det man ville förmedla med dessa fotografier?

Vad tillför denna typ av bilder mer än att fylla ut sidorna för en billig penning?  Eventuellt skulle jag kunna leva med vissa av dom om de åtminstone var små. Bildernas meningslöshet i kombination med den stora yta de tillåts ta upp är förödande.

OBS! Skrolla försiktigt!

Titta på bilden och gissa vad artikeln handlar om. Skrolla ner för det rätta svaret. Klicka på bilderna för större version. Lycka till!

*

Så vad rör detta sig om? Balkongdörrar? Vädring?

*

*

*

*

*

*

*

*

*

******

***

*

 

Javisst! Ändringar i fondförvaltningsreglerna. Det förklarar balkongdörren.

Notera gärna att denna bild även är ett skolboksexempel på ett av de äldsta tricken i pressfotobranschen: Den lutande kameran.

Är motivet trist och meningslöst?

Tilta kameran och voilá: en massa spännande lutande linjer uppstår och ger en illusion av dynamik. Då har man liksom blåst lite liv i liket – NOT!

*

*

*

En artikel om ungdomar? Subkulturer?

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*****

***

*

Ah! Byte av partisympatier. Detta ämne kräver såklart en halvsida på en Mohikan-frilla!

*

*

*

Vilket ämne kan månne kräva en A4-stor bild på en uppställd familj med hund vid köksbordet?

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*****

***

*

Barnens fickpengar! Och visst klarnar mycket när man liksom ser barnen, föräldern och lilla vovven stort och tydligt.

De är ju så rara!

*

*

*

Hmmmm…lutande kamera, kraftig oskärpa, dramatisk beskärning av den stackars invandrarflickan, som sluten, med blåfrusna fingrar försöker undkomma en okänd fara. Skärpan ligger på det lilla killgänget, som hänger där i förortscentrumet. Har dom skadat den stackars lilla flickan? Är hon mobbad? Hu så hemskt….

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*****

***

*

Hujeda mig! Värre än så! Den stackaren vet inte var hon ska placera sina pengar!

*

*

*

Dom är glada. Dom är välklädda. Deras blickar möts och det hela ser så naturligt ut där dom står i det omöblerade, massivt träpanelklädda, lutande rummet med den tjocka, blå heltäckningsmattan och med en gigantisk spegel, som nonchalant står lutad mot väggen i bakgrunden.

Bilden upptar minst halva sidan.

Så vad betyder allt detta, Sherlock?

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*****

***

*

Elementärt, min käre Watson!

*

*

*

Vilken komposition! Synvillan i reflektionerna! Vilket ljus! Vilka färger!

Stadsliv, mystik och elegans! Allt fångat i en bild!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*****

***

*

Och som om inte det vore nog så går det dessutom skitbra för Sveriges ekonomi!

*

*

* Nämen! En lutande kamera!

Två leende kvinnor på väg ut i solen. Det bara måste betyda att…..

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*****

***

*

Det är just sån här bildjournalistik som gör att man med stor glädje betalar tusentals kronor för sin tidning.

*

*

*

 

 

Paranormala fenomens samband med paraboler?

Hemsökta vindsvåningar?

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*****

***

*

…annars kommer ni behöva en excorsist, era djävlar!

*

*

*

 

Kulturteatern ger: Kvinnan i den vita jackan.

”-Vem är hon – kvinnan jag ser där i spegeln?

-En ängel? En hora?”

Ett kammarspel om etik och moral.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*****

***

*

 

Just precis.

*

*

*

Intervju med en fönstershoppingskonsult?

Hon ser ju trevlig och snäll ut, men det där överdimensionerade mansansiktet uppe i vänstra hörnet är ju mysko….

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*****

***

*

Eeeehhh….okej….men är hon säker på att hon verkligen letar på rätt ställe???

*

*

*

Och slutligen en riktig favorit 😀

 

 

Här tänker jag inte bjuda på några ledtrådar. För jag vill inte att ni ska veta vad bilden illustrerar (OBS! Detta är en ledtråd!).

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*****

***

*

 

Förstora nu bilden (klicka på den) och läs hela bildtexten.

Så trevligt! Och en synnerligen intressant lösning på bildsättningsproblemet, eller hur? Frågan är hur dom hade löst problemet om det råkat vara riktigt skitväder den dagen? Hur som helst är själva principen intressant: Om bild saknas till någon artikel, vilken som helst, kan man alltid köra en bild på Mariatorget en vacker vårdag.

Nyheter, reportage, information. Nya insikter, nya kunskaper.

Bah!

Ge mig en bild på ett vårsoligt Stockholm vet ja!

Ful-fulare-Arkitekturhögskolan?

•januari 10, 2011 • 3 kommentarer

*

Stackars Arkitekturhögskolan…..ständigt ansatt och med jämna mellanrum utsedd till ett av Stockholms fulaste hus. Om inte det fulaste av dom alla!

Och visst, den är rätt rejält ful från vissa vinklar, men inte så illa från alla. Dessutom varierar fulheten kraftigt med årstiderna. Med lövkronor framför huset och murgröna på fasaden så ser det bra mycket trevligare ut på sommarhalvåret. Att många ogillar huset är hur som helst inte så svårt att förstå.

Huset känns väldigt ”oinbjudande” p.g.a att det i nedre botten inte finns några ingångar, butiker eller något annat som inbjuder till ”umgänge”. Däremot bjuds det en stor garageinfart . Övriga ingångar ligger minst en våning över gatuplan. Hela huset känns förborgat helt enkelt. Vad som även spelar in i upplevelsen av fulhet är kontrasten till den klassikt stiliga omgivningen. Att det dessutom är ett välbärgat område gör nog ”provokationen” än mer pikant. För hade huset verkligen valts till Stockholms fulaste om det låg utslängt någonstans i stadens utkant? I think not.

Så vad är fult och vad bestämmer graden av fulhet? Och är denna byggnad verkligen ett stort problem? Vad man än tycker om den upplever jag att det bakom utformningen åtminstone finns en idé man velat gestalta. Inte för att jag är så förtjust i idén, men någon har i alla fall ansträngt sig och det räcker långt i sig. Dessutom är huset i någon mån en välgörande kontrast till all harmonisk skönhet i kvarteren runt omkring. Dom husen blir på ett sätt ännu vackrare med denna betong-brutala granne. Är då inte den uppsjö av urtrista, karkatärslösa hus, som vi passerar varje dag, utan att ens skänka dom en tanke, ett mycket större problem än enstaka byggnader som i alla fall sticker ut från mängden?

Låt oss spana in Arkitekturhögskolan lite mer (klicka på bilderna för större format):

*

Murgröna, fast utan grönt, men fin ändå 🙂

*

Heaven and hell?

*

Från detta håll ser det riktigt nice ut. Inte minst gör det fina konstverket sitt till!

*

Misstänker att det inte är någon slump att återvinningsstationen hamnade just här och inte vid något av de omgivande, mer ståndsmässiga och fiiina, husen….

*
I mitten på långsidan syns de två stora garageinfarterna. De enda två ”öppningarna” på nedre botten.

*Bilden hade sett i princip likadan ut om jag gjort den i svart-vitt 😉
*

Så långt Arkitekturhögskolan. Men är den verkligen värre än många andra byggnader i vår stad? Och om den är så enstående ful så varför uppförs hus av samma karaktär årtionde efter årtionde? Och skiljer sig Arkitekturhögskolan egentligen principiellt på något avgörande sätt från t.ex följande byggnader, som det finns hur många som helst av i Stockholm ( Jag gissar vissa årtionden och är ingen expert):

*

1960-tal, Nybohov.

*

2000-tal: MTG:s nya huvudkontor, Söder.

*

1960/70-tal: Drakensberg, Söder.

*

2000-tal: Liljeholmen.

*

1970/80-tal: Jakobsberg.

*

1960-tal: Västerbroplan, Kungsholmen.

*

1960/70-tal: Sjukhusbyggnad i Järfälla.

*

1960-tal: Ringvägen, Söder.

*

1980-tal:  Jakobsberg.

*

2000-tal: Liljeholmen.

*

1960-tal: Nybohov.

2000-tal: Nybohov.

Dom här husen vinner minsann aldrig några omröstningar och det tycker jag är orättvist! 😉

*

Uppdatering, 5 Maj 2011.

Skolan eldhärjades igår och nu är dess öde osäkert:

DN skriver om detta.

Uppdatering, 10 Maj 2011.

Ett inlägg till debatten, också i DN.

Och här mer diskussion på Yimby.

Gå en promenad runt Arkitekturhögskolan på sommaren här.

Läs mer om Stockholms fulaste hus i SvD.

Mer om Arkitekturhögskolan här.

Svd-artikel i PDF-format om en annan vanlig kandidat till ”Stockholms fulaste hus”.

Fler kandidater hos SR.

Stads-liv (och död…?)

•november 16, 2010 • 4 kommentarer

*

Stockholms skyline är låg och därmed unik. Eller i alla fall tillräckligt ovanlig och attraktiv för att den enligt vissa ska bevaras, precis som den är. Därför ska dess karaktär inte ändras. Men vad står den låga silhuetten för? Vad manifesterar den? Vad är det man egentligen vill bevara?

På den postiva sidan kan nämnas småskaligheten. Harmonin med det omkringliggande landskapet. Staden bryter liksom inte av mot omgivningen. Silhuettens variationslöshet signalerar trygghet. Inga hastiga förändringar kan förväntas. Med sina gamla kyrktorn signalerar den en stabil förankring med det förflutna, en kontinuitet. I denna stad tuffar livet liksom på utan större överraskningar.

Naturligtvis har alla dessa kvalitéer sina förtjänster, i större eller mindre utsträckning. Men varför ska just dessa kvalitéer vara de allenarådande och saliggörande? Och måste de automatiskt gå förlorade om paletten utökas med några nya nyanser? Naturligtvis inte.

Som i alla andra sammanhang finns risk för överdosering. För mycket lugn. För mycket trygghet. För mycket dåtid och för lite nutid och framtid. Och då kan ovanstående kvalitéer ses med andra ögon. Att staden känns feg och ospännande. Att den inte när drömmen om något större, bättre, vackrare. Inte något om människans förmåga att lyfta sig över sig själv. Bara ett slags liknöjt tillstånd.

*

*

Det är som om Stockholm bara ska kunna tillfredställa ett slags kynne. Som om allt och alla ska gjutas i samma form. Det känns kvävande.

Inte sedan Globen byggdes har det uppförts någon byggnad som på allvar tillfört något nytt vare sig till stadens silhuett eller till bilden av Stockholm i stort. Det var för 2 decennier sedan. När ska 2000-talet sätta sin prägel på staden? Eller har stadens karaktär och dess innevånare inte förändrats de senaste 20 åren? Därför denna fullkomliga stiltje i utvecklingen, denna museala ”skansifiering”? Eller är motståndet mot förändring i stadsbilden helt enkelt starkare än de som vill se något nytt? Kanske en generationsfråga helt enkelt?

Hur som helst längtar jag enormt efter variation. På höjden, på bredden och i färg och form. I detaljer, utsmyckning, teknik, i material och funktion. I utformningen av gaturummet, parkerna och torgen. I allt. Fast med känsla och finess, tack!

Något oväntat, oförutsett när man viker runt ett hörn är välgörande. Byggnader som inspirerar. Eller bara får en att bli glad och dra på mungiporna. Eller varför inte rynka på näsan eller rent av förskräckas? Allt detta ger energi.

Det är på tiden att vi i vår tid också tillför något till stadens skyline, precis som man alltid har gjort genom tiderna. Fram tills nu i alla fall.

Eller ska decennierna kring millenieskiftet gå obemärkta förbi. Vad säger det om oss och vår tid i så fall?

*

*

Uppdatering: DN skriver här, här och här på temat.

Uppdatering 2: DN skriver intressant här.

(Klicka på bilderna för större format. Bilderna kommer från iStock och jag står för utformning och montage. Tel Aviv: © Moti Meiri, New York: © Erick Todd, Stockholm: © Sergge, Grafik: © Danny Kusters. )